Den 14:e oktober ändrade Arbetarbladet från att det var gratis att sända in ris och ros till att det skulle bli en kostnad precis som det är med annonser. Sista gången det publicerades några ris och ros var 13:e oktober och sedan dess har det varit tyst. En ganska tydlig reaktion på försöket att sätta en prislapp på något som tidigare varit gratis. Ingen är villig att lägga vilken summa det nu är för att risa eller rosa någon. Om ärligheten skall fram så är det rätt otydligt vad det egentligen kostar eftersom det inte finns någon korrekt länk till information hur man lägger in en ros numera. Om vi klickar på insändare eller ris och ros så finns det ingen mer information än datumet då det upphörde att vara gratis.
Vi förstår mycket väl att tidningarna lider enormt av digitaliseringen och måste på något sätt få in lite extra för att få verksamheten att gå runt. Om ni bläddrar genom pappersvarianten så räkna sidorna med reklam och de med riktig text så upptäcker ni snart att det är annonsbladet ni bläddrar i och inte någon samling lokalnyheter. Kikar ni istället på hemsidan kan ni även där upptäcka att reklamen spelar en stor roll och täcker minst 50 procent av skärmen. Men något så enkelt som ris och ros kanske inte skulle blivit något vi skall betala för. Det kanske finns andra tjänster som vi istället skulle kunna tänka oss sätta en prislapp på. Det är en svår nöt att knäcka för papperstidningarna för de vet alla att de förr eller senare kommer att försvinna. Så ser utvecklingen ut medborgare!
Vi förstår mycket väl att tidningarna lider enormt av digitaliseringen och måste på något sätt få in lite extra för att få verksamheten att gå runt. Om ni bläddrar genom pappersvarianten så räkna sidorna med reklam och de med riktig text så upptäcker ni snart att det är annonsbladet ni bläddrar i och inte någon samling lokalnyheter. Kikar ni istället på hemsidan kan ni även där upptäcka att reklamen spelar en stor roll och täcker minst 50 procent av skärmen. Men något så enkelt som ris och ros kanske inte skulle blivit något vi skall betala för. Det kanske finns andra tjänster som vi istället skulle kunna tänka oss sätta en prislapp på. Det är en svår nöt att knäcka för papperstidningarna för de vet alla att de förr eller senare kommer att försvinna. Så ser utvecklingen ut medborgare!
skriven
Den nye chefredaktören lär väl inte ha lägre lön än den tidigare läsvärde ledar skribenten Kenneth L. I stället har vi begåvats med två kvinnliga skribenter, som verkar ha svårt att fylla ledarsidan ( den är ju för det mesta till hälften fylld av någon bild). Jag är tacksam för de tillfällen som Göran Greider får extraknäcka i Arbetarbladet. Finns det någon som tror att ledarsidan blir bättre i det digitala formatet?